Lagerarbetare kräver begränsning av inhyrd personal

Matti Holopainen talar på ett strejkmöte utanför Lagena i Jordbro i somras

Vad Handels benämner som sina hjärtefrågor i avtalsrörelsen är rätt till heltid, begränsade osäkra anställningar och hur arbetsgivarna får använda inhyrda. I detaljhandeln kräver Handels att högst 10 procent av arbetstimmarna ska utföras av inhyrd personal. För lagrena krävs ingen gräns centralt.

”På lagren är det större toppar än i butiker. Vi har bedömt att där kan man diskutera omfattningen”, förklarade Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren i Handelsnytt februari 2010.
Citatet följdes upp av kommentaren ”Det måste vara upp till arbetsgivaren att bestämma i de enskilda situationerna” av förhandlingschefen på Svensk Handel, Bo Cederlöf.
Det är argument som inte går hem hos lagerarbetarna på Lagena i Jordbro, Haninge.

Frågorna om lönehöjningar och bemanningsföretag är heta potatisar i avtalsrörelsen.
Majoriteten av artiklarna som det länkarnas till på Handelsanställdas förbunds hemsida gällande bemanningsföretags handlar om konflikten på lagret Lagena. Det var Lagenaarbetarnas vilda strejk i somras som satte frågan om bemanning i blixtljuset, och det är Handels facklubb på Lagena som fortfarande kämpar hårdast för rätten till fasta jobb.

Skulle det vara möjligt att sätta en gräns på max 10 procent inhyrd personal även på lagren?
– Ja, det går ju att göra scheman efter produktionen, svarar Matti Holopainen i klubbstyrelsen på Lagena, till Rättvisepartiet Socialisterna.

Rättvisepartiet Socialisterna ringde upp Jan Haataja på Handels förhandlingsenhet, och frågade varför man inte centralt kräver en begränsning av inhyrd personal på alla arbetsplatser.
– Det krävs lokala överenskommelser där man sätter egna gränser. På lagrena har vi starka fackklubbar, men det finns inte alltid på små butiksplatser, svarade Jan Haataja.

– Vi har ju inget att luta oss tillbaka på. Det spelar ju ingen roll hur stark fackklubben är om man kan kringgå las ändå, kommenterar Matti.
Han är förvånad över argumentet om ”starka fackklubbar”, då en fackklubb inte är stark utan rätt medel att slåss med.
– Men om dom lyckas utöka fackklubbarnas medbestämmande vad gäller bemanning är det en annan femma. Att vi har ett veto, säger Matti och understryker att då ska det synas konkret, det ska in i avtalet.

Lina Westerlund