Barnen har bara 25 minuter på sig att äta lunch

För några dagar sedan berättade min snart 6-åriga dotter att hon tyckte det var jobbigt vid lunchen eftersom de var tvungna att hinna äta färdigt innan de större barnen kom när klockans stora visare stog på femman. Jag tänkte att det inte kunde stämma eftersom jag visste att hennes förskoleklass gick och åt Kl. 11.00 och så kort som 25 minuter kunde ändå inte tiden de hade på sig i matsalen vara. När jag gick i skolan på 80-talet så hade vi 45 minuter på oss inne i matsalen. När jag frågade förskolelärarna i min dotters förskoleklass om detta visade det sig att det var så illa som min dotter hade berättat. Alla tre matlag i hennes f-5-skola hade 25 minuter vardera i matsalen. Lite kort om tid var det ju sa min dotters förskolelärare men försäkrade att när barnen väl hade vant sig med det och gjorde allt ordnat så fungerade det ändå bra.

När jag började undersöka om det fanns några regler eller riktlinjer som sa hur lång barns lunch måste eller borde vara visade det sig att det inte fanns några sådana. I Livsmedelsverkets broschyr "Bra mat i skolan" med råd för måltiderna i skolan och barnomsorgen står bara att det ska finnas "tillräckligt med tid för att äta".

Jag ringde Haninge kommuns koststrateg Catarina Heilborn och fick reda på att 25 minuters lunch i min dotters f-5-skola inte var ett enskilt dåligt exempel, ungefär så såg det ut i samtliga av kommunens skolor. Hon berättade att det tidigare hade funnits nationella riktlinjer om minst 20 minuters lunch, alltså ännu kortare än vad man har i Haninge dag, men dessa riktlinjer hade tagits bort och nu var detta helt oreglerat. Catarina Heilborn själv tyckte att detta var en viktig fråga och att matsalstiden var alldeles för kort. Hon sa att jag var den första som hade påpekat detta och nu när frågan var lyft så skulle hon börja jobba med detta.

Det låter bra att koststrategen skulle börja jobba med denna fråga och man får hoppas att de personer i kommunen som bestämmer i dessa frågor, både tjänstemän och politiker, lyssnar och inser att barnens tid i matsalen är för kort. Skrämmande är dock att jag skulle ha varit den första som påpekade detta om barnens knappa tid i matsalen och det får en att börja fundera på vad de som jobbar med dessa frågor i kommunen egentligen håller på med.

Kan man hoppas på att politikerna lyssnar? Tyvärr är det ju som vanligt pengar som styr. Då resurserna som tilldelas kommunerna är knappa skär kommunpolitikerna från de etablerade partierna ner och verksamheten försämras, då påverkas även barnens mat och förhållandena runt måltiderna. Istället för att bestämma vad som måste finnas för att skolan och barnomsorgen ska fungera tillfredsställande och kräva de resurserna som behövs för att genomföra det så utgår de etablerade kommunpolitikerna från hur mycket pengar som finns och försöker lösa uppgifterna så gott det går. Detta gör att barngruppernas storlekar ökar, lärartätheten minskar och barnens tid för att äta blir alltför kort. De etablerade kommunpolitikernas partikamrater på riksnivå fortsätter att ge för lite pengar till kommunerna eftersom de hellre gynnar privata företag och storägare än kommunal verksamhet. De etablerade kommunpolitikerna beklagar sig i ord men i handling stödjer de sina partiers nedskärningspolitik.

Vad gäller argumentet som min dotters förskolelärare använde, när barnen väl hade vant sig och gjorde allt ordnat så skulle det gå bättre, så stämmer det säkert. Barn är på sätt och vis väldigt anpassningsbara. Om det är bra för barnen är en helt annan fråga. Liknande argument hör man när man frågar hur det kan fungera med gruppstorlekar på 21 eller 22 barn inom förskolornas äldregrupper. Då säger förskolelärarna att det är lite mycket men att det fungerar bra bara man delar upp barnen i grupper och organiserar verksamheten i olika "stationer". Frågan som aldrig verkar ställas är vad barnen förlorar när leken organiseras, när utrymmet för spontanitet och frihet, som skulle ha kunnat finnas om barngrupperna var mindre, försvinner.

Jag vill inte att barn inom f-5-skolor, vilka kan vara så unga som fem år, ska behöva känna sig stressade när de sitter och äter. Jag vill inte heller att så små barn ska behöva lära sig att bete sig effektivt för att kompensera för att de som bestämmer i Haninge inte ger barnen tillräckligt med tid för att äta i lugn och ro eller tillräckligt med resurser för att barngruppernas storlek ska kunna minskas.

Tobias Lindberg