Lagena drar tillbaks stämningen till Arbetsdomstolen

Viktig delseger: Arbetsgivarna drar tillbaka stämningen av de strejkande Lagenaarbetarna inför Arbetsdomstolen (AD).

– Detta är en viktig delseger, säger Jessica Moya, som arbetat länge på Lage­na och som sitter i fackklubbens styrelse.

Strejken på Lagena i juni. Lagenaarbetarnas Jessica Moya (i mitten) och Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot i
Haninge Mattias Bernhardsson (till höger) i debatt med polisen om rätten att strejka.
När Jessica Moya och hennes arbets­kamrater på Lagena, Systembolagets lager i Jordbro, i juni gick ut i strejk mot fast anställda ersattes med inhyrd personal stämdes de inför Arbetsdomstolen (AD). Arbetsgivarna krävde rekordhöga strejkböter. Var och en av de strejkande skulle betala ett skadestånd på 3 000 kronor, ut­om Patrik Olofsson, Jessica Moya och Mattias Kvickström. För dem yrkade man på ett skadestånd på 5 000 kronor vardera och hänvisade till deras ledande roll under strejken och för att de hoppade av klubbstyrelsen innan strejken.

Den 3 november skulle AD-förhandlingarna ha inletts, men nu dras stämningen tillbaka.
– Det stod en lapp på jobbet om det och det känns jättebra, men kampen för bättre anställningsskydd är inte över. Nu måste LO driva kravet på tryggade anställningar i avtals­rörelsen och att det blir en valfråga, avslutar Jessica Moya, som nu är tillbaka i klubbstyrelsen.

Offensivs redaktion

Blockad mot flyktingutvisning - RS kommunfullmäktigeledamot Mattias Bernhardsson gripen

Mattias Bernhardsson

Natten mot tisdag den 20 oktober mötte polisen en bestämd blockad mot den planerade utvisningen av flyktingar till diktaturen Burundi vid Migrationsverkets flyktingförvar i Märsta. Efter fyra timmars blockad lyckades den väldiga polisinsatsen, ledd av hela länskommunikationscentralen, verkställa deportationen. Sex aktivister ur initiativtagande nätverket Aktion mot deportation greps, varav tre medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna: Mikael Johansson, Karin Wallmark och partiets kommunfullmäktigeledamot i Haninge, Mattias Bernhardsson.

Daniella, som flytt förföljelsen i det krigsdrabbade Burundi skulle hämtas 04.00 för att sättas på ett specialchartarat flyg tillsammans med flertalet andra burundier från bland annat flyktingförvaret i Flen.

Stå på er, sopgubbar!

Tal av Mattias Bernhardsson (RS) på sophämtarnas protest mot lönedumpning idag:

Rättvisepartiet Socialisterna står till 100 procent bakom Stockholms soparbetare och er kamp för att försvara era jobb och löner.
Det är skandalöst att Lidingö kommun godkänner Sitas anbud att ta över sophämtningen efter Ragn-Sells, trots att arbetarna enbart erbjuds provanställning.

Politiker och arbetsgivare som inte ser några problem med ett anbud vilket innebär flera tusen kronor i lönesänkning, borde själva ta på sig handskarna och göra det tuffa jobb sopgubbarna gör för samhället dagligen.

Högerregeringens nya förslag till Laval-lag är ytterligare en attack mot facken som kommer att leda till försämrade villkor och lönedumpning. Idag utnyttjas inhyrda och papperslösa som saknar grundläggande rättigheter. LO och fackledningarna måste sätta ner foten och försvara allas rätt till de svenska kollektivavtalen, genom att organisera alla och blåsa till strid.

Ni gjorde rätt som krävde att få träffa Sita som en grupp och inte en och en. Jobben, lönen och villkoren berör alla och styrkan i arbetarkollektivet är just den kraft som finns genom att agera tillsammans.

När Liselotte Lööf AB i våras ville sänka lönerna för sophämtare i några distrikt i Stockholm Stad svarade alla sophämtare i Stockholm med en segerrik vild strejk. Att ni åter säger stopp och reser sig tillsammans är ett föredöme för alla vars villkor hotas. Nu måste även fackledningarna vakna och ta strid mot låglönekarusellerna.

Stopp för alla upphandlingar!
Inga provanställningar!
Nej till lönesänkningar!


Stå på er!

På uppdrag av Rättvisepartiet Socialisterna
Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för RS i Haninge

Hybris hos major Björklund och kontrollregimen i Haninge

Man får verkligen hoppas att det finns tillräckligt många i riksdagen som inte har samma kontrollhybris som major Björklund annars blir det synd om våra barn. I en artikel i Dagens Nyheter meddelar utbildningsminister Jan Björklund att det ska vara möjligt för lärare att ge elever skriftliga omdömen och det kommer inte finnas några förbud för hur omdömet ska utformas. I slutet av artikeln nämns att Björklund vill att förskoleklassen ska bli en del av grundskolan och sträva efter de mål som gäller för lågstadiet. Om han med detta menar att förskoleklassen ska bli obligatoriskt eller inte är svårt att säga men om man ser till vad han tidigare har sagt i andra sammanhang så är nog hans tanke att den ska bli obligatorisk.

Martina Mossberg visar upp minst lika illavarslande tendenser i detta inlägg där hon talar om delmål med uppnåendemål för varje lektion ända från förskoleklassen. I verkligheten är det så att varje barn är unik och lär sig saker olika snabbt och vid olika tidpunkter under uppväxten men på major Björklund och kontrollregimen i Haninge verkar det som om barnen är maskiner som är skapta att klara av exakt samma saker samtidigt, uppnå samma mål vid samma lektion samma vecka i varje årskurs. Var går gränsen kan man fråga? När blir äldreverksamheten på förskolan, den för 3- och 4-åringar, obligatorisk?

Barnen har bara 25 minuter på sig att äta lunch

För några dagar sedan berättade min snart 6-åriga dotter att hon tyckte det var jobbigt vid lunchen eftersom de var tvungna att hinna äta färdigt innan de större barnen kom när klockans stora visare stog på femman. Jag tänkte att det inte kunde stämma eftersom jag visste att hennes förskoleklass gick och åt Kl. 11.00 och så kort som 25 minuter kunde ändå inte tiden de hade på sig i matsalen vara. När jag gick i skolan på 80-talet så hade vi 45 minuter på oss inne i matsalen. När jag frågade förskolelärarna i min dotters förskoleklass om detta visade det sig att det var så illa som min dotter hade berättat. Alla tre matlag i hennes f-5-skola hade 25 minuter vardera i matsalen. Lite kort om tid var det ju sa min dotters förskolelärare men försäkrade att när barnen väl hade vant sig med det och gjorde allt ordnat så fungerade det ändå bra.

När jag började undersöka om det fanns några regler eller riktlinjer som sa hur lång barns lunch måste eller borde vara visade det sig att det inte fanns några sådana. I Livsmedelsverkets broschyr "Bra mat i skolan" med råd för måltiderna i skolan och barnomsorgen står bara att det ska finnas "tillräckligt med tid för att äta".

Jag ringde Haninge kommuns koststrateg Catarina Heilborn och fick reda på att 25 minuters lunch i min dotters f-5-skola inte var ett enskilt dåligt exempel, ungefär så såg det ut i samtliga av kommunens skolor. Hon berättade att det tidigare hade funnits nationella riktlinjer om minst 20 minuters lunch, alltså ännu kortare än vad man har i Haninge dag, men dessa riktlinjer hade tagits bort och nu var detta helt oreglerat. Catarina Heilborn själv tyckte att detta var en viktig fråga och att matsalstiden var alldeles för kort. Hon sa att jag var den första som hade påpekat detta och nu när frågan var lyft så skulle hon börja jobba med detta.

Det låter bra att koststrategen skulle börja jobba med denna fråga och man får hoppas att de personer i kommunen som bestämmer i dessa frågor, både tjänstemän och politiker, lyssnar och inser att barnens tid i matsalen är för kort. Skrämmande är dock att jag skulle ha varit den första som påpekade detta om barnens knappa tid i matsalen och det får en att börja fundera på vad de som jobbar med dessa frågor i kommunen egentligen håller på med.

Kan man hoppas på att politikerna lyssnar? Tyvärr är det ju som vanligt pengar som styr. Då resurserna som tilldelas kommunerna är knappa skär kommunpolitikerna från de etablerade partierna ner och verksamheten försämras, då påverkas även barnens mat och förhållandena runt måltiderna. Istället för att bestämma vad som måste finnas för att skolan och barnomsorgen ska fungera tillfredsställande och kräva de resurserna som behövs för att genomföra det så utgår de etablerade kommunpolitikerna från hur mycket pengar som finns och försöker lösa uppgifterna så gott det går. Detta gör att barngruppernas storlekar ökar, lärartätheten minskar och barnens tid för att äta blir alltför kort. De etablerade kommunpolitikernas partikamrater på riksnivå fortsätter att ge för lite pengar till kommunerna eftersom de hellre gynnar privata företag och storägare än kommunal verksamhet. De etablerade kommunpolitikerna beklagar sig i ord men i handling stödjer de sina partiers nedskärningspolitik.

Vad gäller argumentet som min dotters förskolelärare använde, när barnen väl hade vant sig och gjorde allt ordnat så skulle det gå bättre, så stämmer det säkert. Barn är på sätt och vis väldigt anpassningsbara. Om det är bra för barnen är en helt annan fråga. Liknande argument hör man när man frågar hur det kan fungera med gruppstorlekar på 21 eller 22 barn inom förskolornas äldregrupper. Då säger förskolelärarna att det är lite mycket men att det fungerar bra bara man delar upp barnen i grupper och organiserar verksamheten i olika "stationer". Frågan som aldrig verkar ställas är vad barnen förlorar när leken organiseras, när utrymmet för spontanitet och frihet, som skulle ha kunnat finnas om barngrupperna var mindre, försvinner.

Jag vill inte att barn inom f-5-skolor, vilka kan vara så unga som fem år, ska behöva känna sig stressade när de sitter och äter. Jag vill inte heller att så små barn ska behöva lära sig att bete sig effektivt för att kompensera för att de som bestämmer i Haninge inte ger barnen tillräckligt med tid för att äta i lugn och ro eller tillräckligt med resurser för att barngruppernas storlek ska kunna minskas.

Tobias Lindberg

Turism och flyg kan bli största klimatboven

För ungefär två veckor fanns artikeln "Turismen kan bli största klimatboven" i Dagens Nyheter där det tydligt framgår hur miljöfarlig turismen är och speciellt då resandet med flyg.

Enligt artikeln, där tre av världens främsta transportforskare uttalar sig, kan turismen i framtiden ge upphov till större klimatpåverkan än alla andra sektorer. I dagsläget står turistbranchen för ungefär 5 procent av världens totala koldioxidutsläpp, men eftersom runt hälften av branchens utsläpp kommer från flyg på hög höjd kan dess klimatpåverkan vara ungefär dubbelt så stor.

Enligt branschens egna beräkningar kommer internationella turistresor att nästan fördubblas fram till 2020. Dessutom pekar de flesta trender mot att resmålen blir alltmer avlägsna, att man stannar borta allt kortare tid och att man bor på alltmer energislukande anläggningar. Allt detta gör att branschens utsläpp av växthusgaser beräknas öka med mer än 150 procent fram till 2035.

Hur ska då turismens utsläpp kunna minskas?

I artikeln nämns att EU från 2012 planerar att ta med flyget i handeln med utsläppsrätter och flygbranchen själva hoppas på att flyget ska börja använda biobränsle i stor skala. Transportforskarna menar att inget av detta är realistiskt. Handeln med utsläppsrätter kommer att göra att flyget köper större och större poster utsläppsrätter men kommer inte att minska utsläppen. Användande av biobränsle är orealistiskt eftersom ytorna för att odla biobränsle för att mätta flygets bränslebehov blir allt för stora.

Vad artikeln inte nämner är att användandet av biobränsle inte förändrar det faktum att den största delen av flygets klimateffekt kommer av att utsläppen sker på hög höjd i atmosfären. Oavsett om biobränslet ingår i ett kretslopp eller inte så kommer utsläpp från flygplan hänga kvar i atmosfären under lång tid vilket ökar växthuseffekten.

Enligt transportforskarna är det enda som fungerar att resmönstren ändras: färre långa flygresor och med längre bortovaro, fler resor med tåg och buss, mer närturism och färre turistanläggningar med stora utsläpp. Dessutom menar de att ett eget utsläppstak skulle sätta en större press på flyget än att ingå i EU:s allmänna utsläppshandel. De pekar också på orimligheten i att internationellt flyg är det enda transportslag som är befriat från bränsleskatt.

Tobias Lindberg