Hur svara nazistvåldet?

Artikel ur Offensiv

Mordförsöket på Mattias Bernhardsson i söndags är en väckar-klocka för behovet av en demokratisk massrörelse mot nazism och rasism. En massiv majoritet avskyr nazisterna, men motståndet måste organiseras. Där nazistiska grupper ges en möjlighet att etablera sig kommer misshandel och nya grova övergrepp att bli vardag.
Sedan 1980-talet har nazister dödat 23 personer i Sverige, enligt en sammanställning på expo.se. Bland dåden finns de uppmärksammade morden på Ronny Landin (1986), John Hron och Gerhard Gbeyo (1995), samt syndikalisten Björn Söderberg (1999). De bestialiska morden har ofta besvarats av en massiv antinazistisk opinionsvåg som pressat tillbaka nazisterna. Efter mordet på Björn Söderberg och morden på poliserna i Malexander 1999 publicerade de stora dagstidningarna foton på landets ledande nazister. Fackföreningarna börade utesluta nazister. 20 000 människor samlades på syndikalisternas manifestation i Stockholm.
De styrande partierna har dock aldrig bidragit i motståndet mot nazistvåldet. När nazistmarscherna efter 50 års frånvaro återkom i Sverige i slutet av 1980- och början av 90-talet var ministrarnas och partiledarnas linje att man skulle vända nazisterna ryggen. Nazister betraktades som ”vilsna själar” som till och med fick en fritidsgård på Fryshuset i Stockholm. Nuvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth hörde till dem som fjäskade för nazistverksamheten.

Det är därför inte överraskande hur Dagens Nyheters ledarsida behandlar attentatet mot Mattias Bernhardsson. Dagens Nyheters ledare nämner inte Mattias namn, utan bara att en kommunfullmäktigledamot ”uppger sig ha blivit misshandlad av skinnskallar”. Sedan hoppar man snabbt till ”hot mot förtroendevalda” och dess verkliga huvudämne – ”våld från vänsterextremister”.
Dagens Nyheter har inget att säga om det nazistiska våldet. Som många andra media och politiker har Dagens Nyheter sedan länge utvecklat en allergi mot att ens använda ordet nazister – de kallas istället ”skinnskallar”, ”högerextrema” eller ”nationella”. Dessa gruppers hyllningar av Hitler, beröm till politiska mord och uppmaningar till attentat är för ledarsidan bara en förevändning för att slå mot ”vänstern”.

Att våldet skulle vara ett slags krig mellan två sidor förs också fram av t ex författaren Anna-Lena Lodenius och av Expos Daniel Poohl. Men nazisternas våld är inte ett resultat av provokationer, varken på 1930-talet eller idag. Våldet är en del av nazismens politiska program. Det riktas mot alla dess motståndare – socialister, judar, hbt-personer, invandrare, kvinnokämpar. De nazistiska grupperna är idag små, men deras våld är ett potentiellt hot mot oss alla.
Det vänstervåld Dagens Nyheter hänvisar till är ett misslyckat försök att svara på nazistvåldet. Rättvisepartiet Socialisterna – liksom större delen av den politiska vänstern – är motståndare till individuellt våld och attentat. Sådana metoder kan aldrig stoppa rasism och nazism. Det som behövs är att mobilisera många till aktiv kamp, vilket förhindras av attentat från små mer eller mindre hemliga grupperingar.
Attentaten ger också polis och media förvändningar att angripa antirasisterna.

Nazismen utvecklades som ett redskap för kapitalister och härskande för att krossa arbetarrörelsen och bedriva krig för nya marknader. Idag får nazistgrupper grogrund ur oro över framtiden och bristen på en stark arbetarrörelse som kämpar för rättvisa. Kamp mot rasism måste vara en del av kampen för bostäder, utbildning, vård och arbete åt alla.
En socialistisk och internationalistisk arbetarrörelse måste ta strid för att avskaffa kapitalism med dess utsugning och rasism, för ett demokratiskt socialistiskt samhälle.