Stoppa skogsbolagens skövlingar

Avverkningarna på rekordnivå – men naturvården anklagas för att hota jobben

Av Mattias Bernhardsson, ur Rättvisepartiet Socialisternas pamflett 'Hållbar utveckling - socialistisk produktion'

Medan riksdag och regering talat om storslagna miljömål och statens skogsbolag högtidligen deklarerat att naturhänsyn ska tas på 20 procent av den produktiva skogsmarken, går både statliga och privata bolag bärsärkagång i skogarna. Skövlingen fortsätter trots att pengar anslagits för skydd och de skyddsvärda områdena pekats ut.

Aldrig tidigare har så mycket skog avverkats i Sverige. Ändå vill skogsnäringen avverka mer, inte bara bruksskog utan även de sista orörda gammelskogarna. Samtidigt anklagas naturvården för att hota jobben.
Bolagens avverkningar har väckt mycket ilska. I byn Valvträsk i Norrbotten ställde sig byborna i vägen för avverkningsmaskinerna för att rädda sina jakt- och fiskemarker. Efter att 90 procent av lokalbefolkningen undertecknat en skrivelse för skogens bevarande, avverkade Sveaskog med stöd av polis. Nu har bolaget åtalat byinvånarna.
Kroksjöskogen i Vilhelmina var länge hotad men skogsbolaget SCA fick backa efter en protestlista och en massiv uppslutning av hela Vilhelmina för att bevara skogen.
”Jag tror att namninsamlingen gjorde verkan. Den här gången förstod de att vi menade allvar”, säger bybon Robert Salomonsson till tidniningen Arbetaren.
Statens Fastighetsverk (SFV) är kanske det bolag som med största arrogans trotsat allt från länsstyrelser, naturvårdsverk och lokalbefolkning. SFV:s bärsärkagång har till och med lett till att de anmälts för brott mot skogscertifikationen FCS, vilket är en bedrift inte många bolag lyckats med.
Sommaren 2005 genomförde alla län i landet en inventering som visade att över 300 000 hektar statligt ägd produktiv skogsmark har ”höga naturvärden”. Trots att länsstyrelserna har informerat om var områdena ligger har bolaget påbörjat avverkningar i två av skogarna, Pakkojåkkå i Jokkmokk och Rävudden i Arjeplog.

Skövlingen fortsätter
Spillror återstår av den naturliga skogen. I dess ställe breder schackbräden ut sig; fyrkanter med likåldriga träd på rad och kalhyggen som i hög grad saknar biologisk mångfald.
Nästan hälften av skogsmarken består av skog under 40 år. Idag är ytterst lite skog skyddad i lag; nedan gränsen för fjällnära skog är siffran mindre än en procent av den produktiva skogsmarken.
2 500 djurarter och 1 600 kärlväxter, lavar och mossor är idag rödlistade, dvs ”sårbara”, ”akut hotade” eller t o m ”försvunna” som exempel på hotkategorier. 200 av båda kategorierna är ”försvunna”. Många av dessa är t ex beroende av gamla grova träd och död ved, kvaliteter som återfinns i de sista gammelskogarna.
Bolagen skapar hyggen i planerade naturreservat, avverkning av flerhundraåriga tallar och vägdragning genom områden med rika förekomster av hotade arter, trots att de ingått i de 885 viktiga skogsområ- den Naturvårdsverket pekat ut som skyddsvärda. När skogsbolagen i början av 1990- talet började marknadsföra sig som miljömedvetna sparade man några fler träd på hyggena, i övrigt återstår utvecklingen mot en likåldrig monokultur av enformiga industriskogar.

Hyggena hotar jobben
– Skogen genererar pengar också när den står kvar och då hamnar pengarna på orten, inte hos skogsbolagen, säger Zara Hallman som bor i byn Valvträsk i en intervju i DN den 24 januari 2005.
Skogsbruket är viktigt för Norrbotten, men kalhuggningar och avverkning av fel skogar kan förstöra de lokala inkomstkällorna som flera bygder är beroende av. Utan skogs- och fjällvandrare, svamp- och bärplockare, fiske och rekreation försvinner fler jobb än vad som finns inom skogssektorn, där skogsbruket och träindustrin svarar för 4-9 promille av landets arbetstillfällen och pappersindustrin för 9 promille.
På samma sätt som flera samhällen är beroende av sina såg- och pappersverk är många samhällen beroende av att ha kvar sin skog, men skillnaden är att medan naturvården inte hotar skogsjobb så hotar kalhuggning både skogsjobb och naturvård.

Kortsiktighet slår tillbaka
Sveaskogs styrelseordförande Bo Dockered försöker i en rad media hävda att skyddandet av 440 000 hektar skog – enligt regeringens miljömål till 2010 – hotar 2 600 jobb.
Sant är att jobben försvinner; sedan 1990 har 20 procent av jobben inom skogsindustrin försvunnit och hela 50 procent inom skogsbruket. Men avverkningsvolymen har ökat med hela 30 procent under samma tid. Det visar tydligt att arbetslösheten inte har att göra med ”brist på skog” eller ”för många reservat” över huvud taget.
Tvärtom består över 95 procent av landets skogsareal av brukad skog, det mesta i bolagens händer. Ändå påstås reservatsplaner rörande några få procent av den produktiva skogsmarken hota jobben.
Om skogsbolagen röjde i de skogar som redan är brukade och som är ämnade för skogsbrukskulle omkring 1 000 nya jobb skapas enligt SNF. Samtidigt skulle den långsiktiga produktionen i skogen öka. Men istället för att återanställa skogsarbetare snålar bolagen kortsiktigt och anklagar naturvården för att hota jobben.
Motsättningen står som alltid under kapitalismen mellan arbete och kapital, att varje kvartal ge maximal utdelning och ignorera konsekvenserna för de kommande åren. När skogsbolagen enbart kalhugger och skär ner på den vård bruksskogen behöver mellan plantering och avverkning sjunker produktiviteten p g a dåliga föryngringar.
De statliga bolagen styrs av samma vinstintresse och okunskap som de privata. Men detta hindrar inte etablissemangets organ att dela ut priser för ”miljömedvetenhet” till höger och vänster.
”Gåva till jorden” heter den prestigefyllda utmärkelse som statliga skogsbolaget Sveaskog mottog av Världsnaturfonden. Den nyligen kalhuggna tjäderspelplatsen på Näsaberget i Arvidsjaurs kommun var en av bolagets gåvor. De högg inte bara bort spelplatsen utan för säkerhets skull hela området.
Sveaskogs miljöchef Olof Johansson talar ansvarsfullt om ”hållbart skogsbruk” och ”hänsyn lokalt”. Samtidigt sitter ordföranden Bo Dockered och yrar om ökad produktivitet på 20 procent, mera skogsgödsling, mer gifter och igenplantering av 300 000 hektar jordbruksmark i träda.

Ökad förgiftning
Med andra ord ett program för ökad förgiftning och sämre produktivitet. Vad gäl- ler igenplantering av jordbruksmark är faktiskt de flesta träd som faller omkull i stormar just gran som planterats på fuktig jordbruksmark som saknar tjäle.
Vad gäller skogsgödslingen utrotar den inte bara lavar, mossor och djurbestånd utan också mykorrhizasvamparna vilka är avgörande för att transportera näring genom trädens rötter. Rötterna får inte samma fart då trädets tyngdpunkt skjuts uppåt och produktiviteten sjunker.
Däremot finns andra alternativ för produktion av pappersmassa, kartonger och kassar, nämlingen rörflen som går att skörda 2-3 ggr per år istället för en per 100 år.

Arbetarnas kraft
Men huvudsakligen är problemen med förändring politiska och bristen klara program. Miljörörelsens problem ligger i att de inte klarar av att appellera till arbetarna inom skogsindustrin, eller i andra fall ställer jobben i andra hand och därmed godkänner den falska kopplingen mellan miljöhänsyn och jobb.
”Det är svårt att inspirera människor i miljöfrågor om de är rädda om sina jobb”, sade Thilo Bode, en av höjdarna inom Greenpeace International, i Financial Times med hänvisning till kolgruvearbetare som förlorar sina jobb p g a jakten på renare energi. ”Det är inte något dåligt i att göra vinster... Det kommer alltid att finnas vinnare och förlorare’, är Bodes slutsats.
Om miljökampen för skogs- och pappersarbetare framstår som ett val mellan att behålla jobben eller att bli arbetslösa kommer de med rätta att kämpa för sina jobb, fast vid sidan av och i direkt konfrontation med miljörörelsen.
Skogsarbetarna behövs själva på en plattform som inkluderar deras rätt till arbete och bra villkor. Arbetarnas kraft ligger just i att kunna stanna produktionen och stoppa kapitalflödet, vilket Fältbiologerna eller Greenpeace inte kan.
Inom facket har ledningen vant sig vid att stötta deras bolagsledningar bakom mantrat ”reservaten hotar jobben” som en ursäkt för att inte ställa de relevanta frågorna.
Det ligger i arbetarnas intresse att ta kamp för att försvara jobben, men det vill pappersvändarna inom facket undvika. Genom att hålla de sista procenten orörd skog och de som försvarar den, ansvariga för avskedanden, slipper fackpamparna utmana arbetsgivarna och ta itu med de verkliga orsakerna till arbetslösheten; kapitalismens rovdrift på våra sista andhämtningsmiljöer.

Jättelika vinster
Skogsbolagen har enormt stor vinstmarginal. ”Inte ens extremt lönsamma företag som Scania eller Volvo kan drömma om att dra in så mycket pengar”, skriver ledaren i Västerbottens Folkblad om Holmens Bruks vinster.
Om vinsterna användes till personal och investeringar skulle jobben i skogs- och pappersindustrin kunna räddas. Om skogsbolagen röjde i de skogar som är ämnade för skogsbruk skulle ännu fler jobb kunna skapas. Men när skogsbolagen enbart kalhugger sjunker produktiviteten då föryngringarna helt enkelt blir sämre.
Ansvaret för att jobben försvinner och att mångfalden försämras ligger helt och hållet på den giriga marknaden och på de politruker som med stor oduglighet fått ansvaret för de statliga skogarna.

Ett socialistiskt program för skogen
> Rusta upp skogsvården med röjning, gallring och fröträds- ställningar för långsiktig produktion.
> Inför miljöcertifierade avverkningsmetoder i hela skogsbruket.
> Omedelbart avverkningsstopp i de inventerade skyddsvärda skogarna.
> Plan för reservatsskydd av samtliga skogar med inslag av natur- eller urskog i samråd med lokalbefolkning, fack och miljöorganisationer.
> Förstatliga skogsbolagen – inför statlig jobbgaranti för alla som arbetar i skogen.
> Full statlig markkompensation till småskogsägare.
> Statens skogar ska förvaltas i enlighet med Naturvårdsverket och fastslagna naturvårdsprinciper.